Chapter Text
Taket. Håkan andas häftigt. Han sätter sig långsamt upp och drar ena handen över ansiktet. Hans kinder är blöta. Grät han i sömnen? Han kan inte minnas att han grät i drömmen. Det här var den verkligaste drömmen hittills. Den mest skrämmande också. Håkan tittar över emot Grims säng men den är tom.
Håkan tar sig igenom dagen med tusen frågor i skallen. Han känner sig ofokuserad och under Dark Crueltys genrep inför kvällen säger Ernesto att Håkan beter sig som Grim. ”Hela tiden i sin egen lilla värld”. Sedan ger han honom en öl med motivationen att slappna av lite.
När bandet väl ska spela har Håkan hällt i sig fem öl totalt. Han är både avslappnad och pigg samtidigt. Nerverna vid åsynen av Silonens publikhav blir hanterbara. Fulla människor i smink och kostym skriker när Dark Cruelty intar scenen. Den är en helt ny grej att stå på Silonens scen. I de källare och barer där bandet brukar spela är belysningen dålig och luften kvav. I Silonen står man högt över publiken med starka strålkastare i fejset. Ljudet är högre än någonsin. Känslan är bättre än någonsin. Men de kan också vara ölen. Håkan brukar undvika att dricka innan spelningar. Han vill inte fucka upp presentationen. Men idag är ett undantag. Dessutom är publiken så pass packad att de inte märker några felsteg hos basisten. Publiken tystnar när Grim tar ton. Håkan andas in och ut. Nu kör vi.
-:-
”MEN VEM HAR VI HÄR???? Är de inte självaste Luuuuuucifer????”
Skrattar en full Ernesto och slänger armen kring Anjas axel. Hon är utklädd till djävul. Håkan skrattar också fast att de inte va så kul.
”HAR NI SETT LINDA?”
Skriker Anja till pojkarna. De båda skakar på huvudet.
”ALRIGHT JAG MÅSTE HITTA HENNE VI MÖTER UPP ER SEN!”
Anja slingrar sig ur Ernestos grepp och försvinner in i skogen av dansande clowner och spöken.
Nu i efterhand hade det varit kul att klä ut sig.
Det är festen efter spelningen. Håkan och Ernesto har varit där i knappt 20 minuter men de har redan blivit igenkända och hyllade 6 gånger. Efter att Dark Cruelty spelat skulle några andra band upp så de fyra killarna gick till logen (ett gammalt kontor) för att varva ner. Men nu ska de festas. I alla fall för Ernesto verkar det som. Han hoppar runt som en galning. Håkan ska också dansa men först måste han hitta Tony. Utan att säga något Ernesto smiter Håkan iväg.
Tony är utanför Silonen. Han står vid båtkajen bredvid bakdörren.
”Tony va fan gör du här?”
”Vart tusan har du varit jag har väntat pisslänge”
”Vem sa att vi skulle mötas här???”
”Jag tänkte att de va naturligt att vi röker utomhus där ingen ser oss. Smartskalle.”
Håkan himlar med ögonen. Tony drar up en färdig rullad joint ur cigg paketet. Håkan drar upp sin blå tändare. Han för jointen till läpparna och Håkan tänder åt honom. Han drar in. Och blåser ut. Röken försvinner upp i den mörka skyn.
”Så vad händer egentligen när man mixar sprit med harsch?”
Frågar Håkan. Tony rycker på axlarna.
”Vi får se”
Håkan skrattar och tar emot jointen. Tony frågar om Håkan vet vart Grim tagit vägen. Håkan vet inte. Han har försökt inte tänka på Grim. Men nu när Tony nämner honom känner Håkan hur något varmt sprider sig i magen. Måste vara jointen. Han känner en plötslig iver att få tag på Grim. Han ger jointen till Tony och säger att han kan röka den själv. Tony tittar frågande på honom men Håkan skrattar bara och joggar tillbaka mot Silonens entré. Han skummar igenom dansgolvet. Hittar Ernesto, Linda och Anja. Dansar lite tillsammans med dem.
”NI VA SUPER DUKTIGA! SÄG DET TILL GRIM OM DU SER HONOM. SÄG ATT HAN SJÖNG SOM EN ÄNGEL HAHAHA”
Skriker Linda över musiken.
Grim. Juste!
Håkan kommer ihåg varför han gick in. Han fortsätter leta . I baren där de bara säljer vatten och läsk. Vid scenen och vid sofforna bakom scenen. Han känner sig som en idiot som sprungit runt hela lokalen när han väl inser vart Grim håller hus. Så enkelt egentligen.
Håkan slår upp dörren till det gamla kontoret som är deras loge. Grim sitter vid en av de två borden och torkar bort sminket med en våtservett. Han tittar upp på Håkan.
”Fan va du skräms.”
Mumlar Grim och slänger servetten i flyttkartongen som agerar papperskorg. Håkan står kvar i dörröppningen och ser på Grim.
”Är du okej Håkan? Hur mycket har du druckit?”
”Inte så mycket. Jag är inte super full men. Jag rökte med ehh Tony.”
Håkan går in i logen. Han sätter sig ner på stolen bredvid Grim. Lutar armbågen på skrivbordet och placerar hakan i handflatan. Han betraktar den osminkade Grim.
”Jaha. Hur är det att vara full och hög samtidigt?”
”Det är bara bra tackar som frågar”
De sitter i tystnad. Om Håkan inte ser helt fel kan han ana en röd ton över Grims kinder. Han tänker på dröm Grim. Hans förtvivlan över något. Håkan hade velat ge honom en kram och säga att allt kommer bli bra. Eller nått annat tjejigt. Han hade velat trösta honom. Ta hand om honom. Han tänker på deras tvinnade fingrar. Han vet att den riktiga Grim sitter precis bredvid men Håkan låter ändå sina onyktra tankar vandra. Han huvud spelar upp scenen då dröm Grim lägger Håkans hår bakom örat. Händer över hans axlar och rygg. Korsrygg. Kroppar som pressas mot varandra.
”Håkan är du okej?”
Håkan sätter sig snabbt upp.
”Va?”
”Duuuu… du satt och stirrade på mig. Eller bortom mig jag vette fan. Mår du bra?”
”Jag mår bra.”
”De kanske inte va din ljusare idé att blanda harsch och sprit. Vill du dra hem”
”Jag tog knappt nått av jointen. Det kan inte gjort nått”
”Okej Håkan. Tror dig inte. Jag ska dra nu i alla fall…”
”Va! Nu? Ska du inte ut och festa?”
”Jag känner inte för det längre…”
Håkan tittar tyst på honom. Grim ser lite obekväm ut.
”Ska du hem. För jag följa med?”
Frågar Håkan. Grim ler försiktigt.
”Såklart, det är ditt hus. Fuck den här festen.”
De går igenom Stockholms nattliv. Skrattar åt fulla människor som ramlar runt och sjunger på gatan. De tittar nyfiket efter en polisbil som susar förbi. Håkan hänger på Grims axel. Grim har sin arm kring Håkan och hjälper honom gå rakt upp för trappan till lägenheten. Han stapplar in i hallen och börjar riva av sin jackor och skor. Grim låser tyst dörren.
”JUSTE! Grim vi glömde alla grejer i logen fan att-”
Håkan avbryts och tystas av Grim som sätter handen framför hans mun.
”Din morsa sover Håkan”
Håkan börjar skratta och drar bort Grims hand.
”Men tyst då. Va gör du!?”
Håkan skrattar högre och Grim försöker tafatt tysta honom med sina händer och hyssjningar. Grim skrattar också men gör sitt bästa för att sluta. De utkämpar en strid i hallen och när Håkan till slut slutar skratta är det för att Grim tryckt upp honom mot väggen med handen hårt för hans mun. Håkan håller sina händer på Grims armar för att fösa bort dem. Men slappnar av samtidigt som han slutar skratta.
”Din råtta. Nu får din stackars mor ingen sömn. Vilken hemsk son du är.”
Grim ler. Håkan känner hur hans hjärta dunkar tredubbla takten. Grim ler så vackert. De står så nära varandra. Upptryckta mot hallväggen. Håkan önskar att det va dröm Grim. När han inser att han önskar detta inser han också vad han vill att Grim ska göra med honom just nu. I halv panik drar Håkan sig loss från Grims grepp. Hans ansikte är varmt och mun torr. Vad han ville att Grim skulle göra med honom… det är spriten det är spriten det är spriten.
”Håkan? Håkan! You good? Du ska inte spy va?”
Grim lägger sin hand på Håkans axel och Håkan känner en rysning gå nedför ryggen. Han vänder sig bort från Grim. Rädd att få ögonkontakt.
”Jag mår bra. Tror jag ska lägga mig.”
”Vill du ha vatten? Nått att äta kanske?”
”De är bra… tack.”
”Okej… säg till annars.”
Håkan nickar och går snabbt in på rummet. Förhoppningsvis tänker Grim att Håkans konstiga beteende beror på alkoholen. Förhoppningsvis.
-:-
Håkan lägger sig i sängen. Grim är ute i köket och värmer en pizza till sig själv. Han känner sig inte så full längre. Han drack inte speciellt mycket. Han borde be om ursäkt till Tony för att han bara stack. Till Ernesto också. Han hör Grims fotsteg närma sig rummet och vänder sig mot väggen. Han låtsas sova när Grim kommer in.
”Håkan?”
Tystnad. Han hör Grim ställa ner pizzan på nattduksbordet. Han hör honom ta upp boken de snodde från posten. Sätta sig i sängen och öppna den. Tugga på pizzan. Vända ett blad. Ljuden gör Håkan lugn. Han börjar andas tyngre. Efter någon minut behöver han inte låtsas sova längre. Han vandrar in i dimman.
-:-
Den här gången tänker han inte sitta nånstans å vänta. Han vet vart han ska. Han tänker inte undvika nått.
Men det stod ingen och väntade vid den skrovliga stenväggen. Det var tomt. Håkan suckade och började följa den. Med handen mot stenen gick han i flera minuter. I det tidlösa landet kändes det som flera dagar. Det fanns en dörr. Håkan hade aldrig sett den tidigare. En grön dörr i metall. Utan fönster med ett lika grönt handtag. Håkan såg sig omkring. Det fanns inget annat än dimma där ute. Han vänder sig tillbaka emot dörren men precis när han skulle öppna den öppnades den från insidan. Grim stod i öppningen.
”Tjena.”
Håkan nickade som hälsning. Grim log och försvann in. Håkan följde efter. Innanför dörren fanns en lång smal korridor med träväggar. På golvet låg en lång flerfärgad matta. Korridoren var en skum kontrast till den eviga dimman som ockuperat hans senaste drömmar. Till slut kom de fram till ett rum. Håkan blev förvånad när han insåg att det va repan. En exakt kopia av repan. Grim vände sig emot Håkan.
”Bra val”
Sa Grim och satte sig i soffan. Håkan stod kvar.
”Förlåt jag är bara. Lite förvirrad.”
Säger Håkan och sätter sig på en av repans pallar.
”Det är okej. Jag fattar att detta är konstigt.”
”Ehm… vad är ens det här. Varför har jag drömt om detta fyra nätter i rad. Varför känns det så verkligt. Vad var det du skulle säga till mig förra natten.”
Grim sitter tyst en sekund innan han svarar.
”Det känns verkligt. För det är verkligt. På ett sätt. Det är svårt att förklara stadiet man befinner sig i när man somnar. Jag är i alla fall verklig. Du drömmer inte fram mig. Inte helt. Den Grim du ser framför dig just nu är en mix av Grim i ditt huvud och mig…”
”Va. Och vem är du då. Du är ju Grim”
”Jag är Grim. Men jag är inte din Grim. Jag antar att man kan säga att jag kommer från en annan tid. En annan väg där saker… gick till på ett annat sätt.”
”Du är typ Grim från framtiden. Fast inte min Grim. Och en mix av dig själv och dig själv. Wtf. Jag… jag fattar fan nada. Jävla hjärna. Haschet har fuckat upp allt. Psykos drömmar.”
Grim skakar på huvudet och lutar sig fram.
”Ärligt Håkan. Jag vet inte riktigt själv vad som händer.”
De tittar på varandra. Håkans huvud gör ont. Han orkar inte förstå allt. Det känns som att bakom alla dehär drömmarna vilar något hemskt. Något sorligt. Något han kanske inte vill veta. Han får den känslan när han ser på dröm Grim. Han är vacker men melankolisk och det ligger nått utmattat över honom. Håkans reser sig från stolen och sätter sig bredvid dröm Grim i soffan. Försiktigt tittar han upp. Grim tittar redan på honom.
”Jag saknar dig Håkan.”
Håkan nästan sätter i halsen.
”Vad menar du?”
”Det hjälper inte dig att jag säger det här. Det kanske gör allt värre.”
Grim reser sig ur soffan. Håkan följer efter.
”Vad menar du.”
Grim vänder sig emot Håkan och till Håkans stora förvåning är Grim våt i ögonen. Håkans hjärta hoppar över ett slag. Grim drar försiktigt upp handen och lägger en hårslinga bakom Håkans öra, som han gjorde för några drömmar sedan. Grim låter sin hand vila på Håkans kind. Håkan känner sig som gelé. Som att han kan falla ihop när som. Helst in i Grims famn. Hans kropp dras emot den längre pojkens, men hans huvud hindrar honom.
”Jag har begått ett misstag. Din Grim kommer begå ett misstag. Men du kan hindra honom. Du måste kunna… han vet inte vad han vill…”
Håkan vet att de Grim berättar är viktigt men han kan inte helt hålla fokus på orden. Han sväljer en gång. Håkan tar ett steg närmare. Deras kroppar nuddar varandra. Grims ögon vidgas en aning. Men han är fortfarande lugn.
”Håkan du….”
”Varför inte. Det är mitt huvud. Min dröm.”
”Jag är inte han.”
”Du sa att jag skulle förstå. I en av dem första drömmarna. Jag tror jag förstår…”
”Jag vet. Men det var innan jag förstod allt. Jag visste knappt mer än du om vad som pågick. Det var som att jag också drömde”
De står nära varandra. Pressar sig mot varandra. Grim håller Håkans ansikte med båda händerna nu. Håkans armar hänger löst vid hans sidor. För rädd för att göra något. Han vet inte helt vad han håller på med. Han vet att det är fel. Att det inte är rätt. Nästan äckligt. Men pulsen i huvudet dunkar så hårt. Om han inte drar sig bort från Grim snart…
Snälla
Grim kysser honom. Försiktigt och tungt på samma gång. Håkan kysser honom tillbaka och blundar. Det känns lite som när man blundar i duschen för att inte få tvål i ögonen och blir rädd att någon ska stå alldeles framför en. Man är helt hjälplös och avskalad och alldeles nära någon. Grim är dock inget obehagligt dusch monster. Men Håkan känner sig ändå hjälplös. Hans händer ligger plötsligt på Grims midja. Som om han behövde greppa tag om något för att inte ramla. Han för dem försiktigt ner mot slutet av tröjan så att de kan leta sig in under. Han andas tungt. Båda andas tungt. Håkans händer rör sig över Grims kropp under tröjan. Ryggen och axlarna. Han känner hur hans skrev pressas mot Grims lår och inser. Plötsligt är det slut. Håkan backar bort. Flera steg tills han slår i väggen med ryggen. Håkan sväljer och andas fort.
”Håkan?”
Grim tittar på honom. Håkan skakar på huvudet och torkar bort salivet på läpparna med handryggen. Han vänder sig om och börjar snabbt gå ur rummet. Han hör Grim ropa på honom men han fortsätter gå. Sen jogga. Sen springer han ut ur korridoren och in i dimman.
Det är spriten det är spriten det är spriten.